Tindras minnessida

SE VCh Atacama's Beautiful Tindra

20031025 - 20101222

Åsa på kennel Bizzhaie hade satt in bilder på sin hemsida på 4 st valpar som fanns hos hennes väninna Kitty von Walden på kennel Atacama’s.
En av dom var en underbart söt liten vit/röd gräddbakelse (se bilden ovan).
Vi hade inte alls bestämt att köpa en hund till men efter ett enda telefonsamtal till Kitty så var det kört.
Vi åkte dit dagen efter och då blev det bestämt till 100 %.

Eftersom vi fick kontakt så tidigt med Kitty så fick vi bestämma stamtavlenamnet själva.

Tindra älskade att visa upp sig på utställningar.
På SKK’s utställning i Alfta 11 juli 2004 fick hon HP och blev BIR-valp. Hon har flera BIR, BIG o BIS placeringar på mindre utställningar.
Tindra har sammanlagt 8 st 1:or från officiella utställningar.

Tindra älskade verkligen viltspår, det var hennes liv! Hon var en riktig turbo i skogen.

Anlagsprovet gjorde hon 7 mån ung på 10 minuter!
När Tindra var 9 mån och 1 dag så hade hon fått sina 3 1:a pris och alltså klarat av viltspårdelen till ett svenskt viltspårchampionat.
Sen var det bara att vänta 6 månader tills hon fick utställningsmeriten från unghundsklassen vilket var ett måste på den tiden..

Den 30 januari 2005 blev Tindra SE VCH, endast 15 mån och 5 dagar ung!!

Tindra blev "Årets Viltspårcocker" 2004,den yngsta hittills och med högsta poängen någonsin!

Hon fick samma titel även 2005, 2006, 2007 och 2008!
Hittills är Tindra den enda som blivit Årets Viltspårcocker 5 år!

Hon fick fina priser varje år men denna tallrik är absolut det finaste minnet!

När hon hade fått tre inteckningar så fick hon även behålla
SARAS VANDRINGSPRIS, till Minne av SVCH NVCH Samcock's I'm Magic.
Priset är instiftat av Harriet Dolff och Olle Björnsson för att uppmuntra ägare
av cockerspaniel till viltspårträning och att meritera sin hund till eftersök på skadat vilt.

Tindra har även haft flera fina placeringar på både KM och DM i viltspår under åren.
Hon har också flera år varit kvalificerad till och deltagit på "Stora" cockerklubbens VM i viltspår.

2008 blev Tindra bronsplacerad på Uppsala CK's KM i viltspår.
En lycklig husse kan jag lova!

Det som känns extra skönt i hjärtat nu när hon inte längre finns i livet är att hon fick avsluta sin viltspårskarriär med GULDMEDALJ
på Uppsala cockerklubbs KM i viltspår i juni 2010!!

Jag älskar verkligen den här bilden!
Många tårar faller när jag ser den och tänker på att hon inte finns med oss längre.

Det var husse som höll i linan på tävlingen.
Billy är väldigt, väldigt ledsen för att hans älskade viltspårsdrottning är borta!

När Helen Fahlgren fick höra att Tindra inte finns mer så skrev hon:
-Å Stina... En "viltspårslegend" har gått ur tiden ser jag. Tänker på dig.
Det var värmande ord för så är det nog, tack Helen!

Jag är så glad att jag och Tindra fick vara med på  ett praktiskt eftersök.
Det var en upplevelse som jag aldrig kommer att glömma!
Hon var så otroligt duktig i fyra timmar!
Att hon inte hittade hjorten berodde inte på henne utan på att den var så lite skadeskjuten och därför hunnit så långt bort från jaktmarken.
Där fick hon verkligen visa sina kunskaper. Det fanns inget blod varannan meter som det gör på ett spårprov. Jag fick verkligen lita på henne och bara följa med.
När jag eller skytten Janne såg en blodsdroppe efter flera hundra meter så visste vi att hon var rätt så vi blev jätteglada och fortsatte tills vi fick lov att bryta då han insåg att hjorten hunnit alldeles för långt bort från hans marker. Ingen av våra andra hundar skulle ha orkat spåra så effektivt i fyra timmar!!

Tindra älskade att vara i skogen även om det inte var viltspår.
Här är några av mina favoritbilder på henne. Det syns verkligen att hon njuter!

Tindra fick Tans & Tins första valpkull. Den föddes 23 mars 2007.
Hon var en mycket duktig mamma till valparna och mottog valpköparna med stor glädje.
Hon la sig gärna på deras fötter och ville bli klappad.

Ur den sparade vi "Pettson".
På det viset känns det som om vi har en del av Tindra kvar hos oss i alla fall.

Vi har kontakt med de flesta ur Orkidékullen vilket också känns bra nu.

Tindra bara ÄLSKADE mat av alla de slag.
Här är vi hos Inger, Hasse och Yatsy i Knutby.

Här får Inger hjälp med älgköttfärsen.

Vi trodde Tindras korta liv på jorden skulle ta slut redan för ca 2 år sedan.
Hon var så hängig och dålig på många sätt. Hon hade ont, ville/kunde inte hoppas in i bilen eller upp i sängen mm.
Vi var då till veterinär flera gånger där det bl a togs Boreliaprov.
Det var ingen fästingburen sjukdom.
Efter röntgen så blev diagnosen Spondylos i halsrygg samt lindrig spondylos runt höftkammen.

Bilderna är från den tid hon inte mådde bra.

Hon fick en hög dos Metacam en längre tid men det hjälpte inte.
Då fick hon prova Cortison vilket inte heller hjälpte.

Vi var då på väg att ringa för en avlivningstid men av en slump så hittade Annika Varbäck en sjukdom i en bok om hundens sjukdomar som stämde med Tindras symptom.
Tindra hade också tappat massor av päls, på svansen hade hon inget kvar utan hade en sk "råttsvans". Pigmentet på huden var svart isf rosa och nostryffeln var skorvig o sårig.

Vi beställde då tid hos vår vet för blodprovstagning på sköldkörteln och mycket riktigt så hade hon skyhöga värden och fick då diagnosen Hypotyreos.
Hon fick då medicinen Leventa som hon skulle få äta livet ut.

Ganska fort blev hon sitt rätta jag så vi blev naturligtvis jätteglada.
Det höll i sig till hösten 2010.
Då började hon bli trött igen och gnydde så fort hon skulle resa sig eller ändra ställning.
Hon gick inte med oss ut om hon inte var nödig.
Det var inte sköldkörtelsjukdomen som förvärrats vilket var synd för då kunde man höjt dosen på medicineringen.

Tindra fick äta en hög dos av Metacam under en månad men det blev ingen förbättring alls tyvärr, utan tvärtom.
Om vi smekte/klappade henne över nacken/ryggen så morrade hon vilket hon aldrig gjort förut.

Tindra sov under ett par år varje natt hoprullad tätt intill husse med husses arm omkring sig.
Nu när hon blev dålig igen så klarade hon inte det. Hon låg bara så en kort stund och sen var hon tvungen att sträcka ut sig och ligga raklång istället.
Det visade också tydligt på att problemen satt i nacke o rygg.
Under sista månaden när hon låg och vilade och någon av hundarna kom in i rummet så låg hon bara och skakade och morrade.
Hon orkade helt enkelt inte med det pga smärtorna.
Det var Spondylosen som blivit sämre och pålagringarna större tror vår vet.

Vi kände då att hon inte hade ett värdigt hundliv så därför tog vi det tunga beslutet att låta henne få somna in och slippa lida av smärtorna.

Den 22 december åkte vi till Rembackens veterinärklinik i Uppsala.
Personalen var mycket trevliga och förstående så allting gick bra och var så fint som det kan vara en sådan stund.

Billy och jag satt i varsin fåtölj precis bredvid varandra.
När Tindra fått den första sprutan så hoppade hon hela tiden fram o tillbaka mellan våra knän och slickade och pussade oss i våra ansikten.
Det kändes precis som om hon tackade oss för allt vi gjort för henne under hennes år på jorden.
Hon gav oss sin kärlek in i det sista!

Man ska försöka vara lugn vid en avlivning för hundens skull men det var inte lätt då, det var verkligen känslosamt.

Tindra var en riktigt pussig och gosig hund som gärna ville vara riktigt nära oss.

Hela vår familj vill tacka ALLA som på olika sätt deltagit i vår sorg över att Tindra inte längre finns med oss.
Vi har fått mail, SMS, brev, telefonsamtal, inlägg i gästboken och på Facebook, fina kort och tavlor mm mm, 1000 TACK!!

Här får ni se några av dessa fina saker som vi fått

Tack Inger, Hasse och Yatzy!

En söt ängel från Karro, tack!

Efter mitt SMS om att Eddie och jag sett regnbågen fick jag flera fina svar, tack!

Två av dem var extra fina:

Av Anneli Sundkvist, Blue Runes, fick jag dessa underbara och vackra ord:
När det är midvinter fryser regnbågsbron till is.
Då syns den även när det inte regnar.
I jultid tänder älvorna bloss längs bron så att vägen ska vara extra vacker.
Bron visar sig bara när ett älskat djur precis går över den och bara de som älskat djuret i livet kan se den.
Så nu vet du att hon har vandrat över och leker med Nisse i landet där det alltid är sommar och ingen har ont.

Behöver jag säga att tårarna sprutade när jag läst detta, tack Anneli, så fint!

Raderna nedan fick jag av Kicki Salonen som har Charmas bror Cavin:
Vackra själar skapar vackra regnbågar oavsett årstid!
Tindra står på regnbågsbron och tittar på en värld som är hennes nya hem.
Hon möts av Nisse, så glada de blir att åter ses.
Tillsammans vänder de sig mot vår värld och tackar för det underbara liv ni gav dem.
Så vänder de och går till sitt nya hem. De möts av nya vänner, mina älskade busar Tim och Asterix finns där och de har så roligt ihop!
Ingen smärta bara ren glädje, de har det så bra!

Tack snälla Kicki för så fina ord!

Vackra blommor från Monica Hoffman, tack!

Ha det nu så bra vår älskade Tindra med Nisse och andra kompisar i hundhimlen!
 Tänk att du nu får springa på molnen och ha det bra och slippa ha ont!

Jag vet att du och Nisse sitter däruppe och tittar på oss och håller tummarna för att vi ska få vara lyckliga!
Håll ut våra älskade hundar, så småningom kommer vi till er över regnbågsbron!

Vi glömmer dig ALDRIG vår älskade underbara Tindra!
 Vi vet att du aldrig kommer tillbaka till oss
men vi kommer till dig!

Lillhusse Lillmatte

Husse Matte

Pettson, Celine, Lucy och Charma