En trevlig dag i Lohärads spårskog 22 maj 2007

Med kaffe i ryggsäcken och andra viktiga saker nedpackade så stoppade jag in alla mina tre hundar i bilen för att åka till Lohärad för en viltspårdag. Det var premiär för en längre bilresa för vår lilleman Pettson.
Det klarade han så galant. Jag hade honom i en hundväska i framsätet.
Han somnade ganska fort och sov sen hela resan ca 7 mil.

Det var en spännande dag. Welshen Yatzy hade chans att bli viltspårchampion.
Annika och jag startade våra tjejer för att få en träning innan Uppsala Cockerklubbs KM i viltspår som äger rum på söndag den 27 maj.
Ja självklart för att också få ihop till de 7 spår som man får räkna in i Årets Viltspårcocker.

Manuela startade en timme före oss med Nisses son "Lukas" Tigervargens Abaris och "Neo" Honeywater's Trigger Happy.

På vägen till Rimbo regnade det så jag trodde att vi skulle få gå spåren i regn vilket inte är så skoj!
Det hade även regnat då domaren Leif Henriksson la spåren och en bit in på natten.
 När vi kom fram till mötesplatsen blev det uppehåll och var det tills vi skulle ge oss iväg hemåt, då började det duggregna.

Vi kom dit en stund innan mötestiden vilket alltid är skönt tycker jag. Efter en stund kom domaren Leif och Manuela till oss.
Manuela var jätteglad för hennes Neo hade klarat sitt anlagsprov och Lukas fick ett 1:a pris, GRATTIS Manuela!!

Det blev ingen "spårbild" tagen på Lukas men här syns han i alla fall, mitt snygga lilla barnbarn :-))

Yatzy och Hasse fick starta först av oss tre. Han startade ju för championat så det var mest spännande runt det ekipaget.
Vi hörde skottet efter en liten stund och pustade ut lite då i alla fall för då visste vi att han nästan var framme. När Yatzy, Hasse och domaren kom fram ur skogen så var dom knäpptysta. Sen sträckte Hasse armen rakt upp och då förstod vi att dom klarat sig! Jag lovar att det blev jubel och hejarop!!

Jag fick då en fin blomkorg med blommor som Inger drivit upp själv från frön. Det var "Flitiga Stina", nej jag menar Lisa :-))
Jag fick den för att jag varit deras "spårfröken".

Tack så mycket för den fina korgen!

Annika och Sonja begav sig sen ut i skogen med Leif.
Vi tyckte att det tog lång tid och varför får ni snart veta.

Ser ni här att även Annika gör en segergest bakom domaren?

Sonja spårar fortfarande, undrar varför??

Hon har inte slutat ännu??!!

Sååå, nu är Sonja nöjd! Det var nämligen så att det inte fanns någon klöv vid spårslutet!!
Därför tog det så lång tid innan de kom tillbaka. Dom letade och letade men hittade den inte. Grenen var avbruten där klöven varit fastbunden.
Leif tror att var en räv som tagit den med sig.
För att Sonja skulle få känna att spåret var slut så hämtade domaren en annan klöv från bilen.

Nu var allt frid och fröjd!

Till slut var det då dags för mig och Celine.
Hon hade busat lite med Neo så jag var lite orolig att hon skulle vara för flamsig men det var ingen fara visade det sig.
Hon spårade tom Leifs bilspår fram till spårstarten.
En stooor snigel låg och stirrade på oss mitt i uppsparket. Celine nosade lite på den och sen satte hon igång.
Hon spårade otroligt bra hela vägen! En enda gång var hon ifrån spåret ca en halvmeter annars gick hon exakt i spårkärnan!
Inte en enda ringning vid någon vinkel heller. Hon har aldrig gått ett så perfekt spår och jag tro inte ens Tindra gjort det på sina 44 öppna spår.
Hoppas hoppas att det fortsätter så! Antagligen så hade regnet gjort att det var lite svårspårat så att hon var tvungen att koncentrera sig hela tiden och att det därför gick så lugnt och bra! Resultatet blev 1:a med HP! Hon var verkligen värd det idag, inget snack om saken!!

Här är vi på väg tillbaka efter spåret.

Här berättar jag hur duktig Celine var och hur glad jag är för det.

Nu var vi alltså färdiga med spåren, då kommer det som nästan är det bästa på våra viltspårträffar nämligen FIKA!!!!
Jag hade med mig kaffe och Inger hade bakat jättegoda bullar som vanligt!

Innan vi började fika hade jag lite överraskningar att utföra.
Jag har ju som ni säkert vet introducerat Inger, Hasse och Yatzy i viltspår.
Lagt några spår åt dom, gett råd och tips och pepprat dom att anmäla till spårprov.
Dom har varit otroligt duktiga och tränat massor och verkligen tagit till sig av alla råd jag gett.
Både Inger och Hasse har lagt träningsspår och även gått spåren båda två.

Nu kändes det som om vår "viltspårskola" var slut när dom nu fått Yatzy till champion så då är det ju examen eller hur?
Jag letade som en galning efter "tomma" medaljer att ge dom men hittade inga sådana.
Däremot hittade jag fina guldmedaljer där det stod GRATTIS TILL STUDENTEN.
Jag  klistrade då på en guldlapp så att texten istället löd GRATTIS TILL VILTSPÅREXAMEN!

Några bilder från mitt lilla anförande.

Dreverklubben har inte några championatsrosetter att dela ut tyvärr.
Jag vet att Inger är lika "osettgalen" som jag så därför hade jag beställt en viltspårchampionatsrosett till Yatzy.
Jag visste att Inger skulle bli jätteglad för den.

Tror ni att dom är lyckliga och stolta nu?

Yatzy beskådar sin trofé!

Den här bilden fotade Inger hemma hos dom senare på dagen.
Visst ser det ut som om Yatzy vet att han nu är champion??

Pettson var så duktig och lätt att ha med sig.
Han nosade och strosade runt lite ute och sen låg han och sov nästan hela tiden.

När jag kom hem så fotade jag Celine med hennes championatrosett som hon nyligen fått hemskickad från Bassetklubben.
Celine blev SVCH den 23 april i år.

Tack för en trevlig dag alla vänner som var med, och GRATTIS!

fotografer denna dag var: Annika Varbäck, Inger Olofsson och jag själv