Tindras första praktiska eftersök!
9 oktober 2007

Idag har vi haft en mysig "stund" i skogen Tindra och jag!

På em igår ringde en jägare, Janne, till mig. Han hade skadeskjutit en Kronhjortshind som dom inte kunde hitta. Pga mörkret skulle dom inte leta mer förrän idag. Han undrade om Tindra ville ställa upp som eftersökshund. Jag blev jätteglad för det har jag väntat på länge. Jag kunde knappt sova inatt för att jag var så spänd. 5.30 ringde klockan och jag var jättepigg, flög nästan ur sängen! Hundarna däremot tittade på mig som om jag inte var riktigt klok, gå upp sååå tidigt!!??

Jag proppade i mig några Alvedon för att inte känna av förkylningen. Fikade i lugn och ro och åkte sen mot Björklinge/Skuttunge, norr om Uppsala.

Det här var första gången för oss så jag hade ingen aning om hur det skulle gå men jag vet ju att Tindra är kanonduktig så jag hade hopp om att återfinna hinden i alla fall.

Som vanligt blev Tindra superglad när jag tog fram selen och linan. Vi gick ganska långt innan hon fick börja spåra. Janne hade märkt ut ett ställe med blod där de tappade spåret igår. Det blev då Tindras start/uppspark.

Hon hade lite kämpigt i början och ringade en del för att komma framåt. Vi såg sen nya blodstänk så vi förstod att hon var på rätt spår.

Ganska snart förstod jag vilken skillnad det är på ett praktiskt eftersök jämfört med ett provspår. Här fanns det inget blod varannan meter inte!! Det kunde vara 50 m mellan dropparna! Gissa om vi blev glada varje gång vi hittade droppar på löven, mossan eller kvistarna. Det var inte lätt att se för att blåbärsriset med sina härliga höstfärger förvillade en hel del.

Tindra jobbade på jättebra hela tiden, det var så härligt att se. Hon fick ringa väldigt stort många gånger och först tänkte jag att nu är hon "ut o cyklar" men icke sa Nicke. Janne förklarade att eftersom det finns så lite blod och det är så länge sedan djuret gått där så måste hon ringa stort för att hitta rätt.

När vi gått i 2 timmar så var vi inne på grannens mark. Vi fick då göra en paus för att Janne måste ringa några samtal. Först ringde han till markägaren för att fråga om vi fick fortsätta eller om de själva skulle ta dit en hund. Det var ok för honom att vi fortsatte men Janne var även tvungen att ringa den jaktansvarige i distriktet.

Det är bra med Eniro och mobil.

Det var ok även för honom att fortsätta. Den som var gladast för det var nog Tindra. Hon var inte det minsta trött efter dessa 2 timmar!!

Vi fortsatte i 2 timmar till på samma sätt. Glada över blodet vi såg då vi visste att vi var rätt. MEN efter 4 timmar sammanlagt så bestämde Janne att vi skulle avbryta. Hinden var "bara" skadeskjuten i benet vilket gjorde att hon kunde komma iväg långt. Hon hade ju varit ute på drift i nästan ett dygn när vi avbröt.

Vi hittade inte en enda lega där djuret legat och det visar också på att det inte var så mycket skadat. Hade vi inte kommit ifatt henne på 4 timmar så skulle vi troligtvis inte göra det även om vi fortsatte. Det kändes lite tråkigt på ett sätt, men å andra sidan slapp jag se ett skadat djur. Däremot så kände jag att det inte blev något bra avslut för Tindra eftersom hon inte fick hitta en klöv efter 4 timmars letande!! Nästa gång ska jag ha med mig en klöv i fickan. Men Tindra är ju mattokig och får alltid 1 köttbulle när hon hittat klöven så det fick hon idag i alla fall för det hade jag med mig. Apropå fickor så kan jag tala om att mina är fyllda till hälften med barr som ramlat ner när jag krupit under alla buskar och träd. Min hårbotten är också fylld med diverse småsaker både med och utan ben! Så nästa gång blir det keps på!

Jag är jättenöjd med Tindras jobb. Att inte ge upp på 4 timmar, det tycker jag är jätteduktigt. Jag har ju ingenting att jämföra med men Janne som träffat många eftersökshundar tyckte att hon var otroligt duktig, spårnoga och just hennes "jävlar anamma" här ska spåras!! Det var jättebra att få höra att han också tycker så.

Imorgon kommer väl varken jag eller Tindra upp ur sängen, för det var inte direkt plan mark vi gick på i 4 timmar, nej över stock o sten!!!

Visst är hon väl duktig min Tindra, hon är värd att ha titeln "Årets Viltspårcocker" 2004, 2005, 2006 och 2007!!