Viltspårresan till Norge 7-9 september 2007

Så här vacker var himlen när jag steg upp kl. 5.00 på fredagsmorgonen.

Hundarna tyckte att det var alldeles för tidigt att vakna!

Anneli och hennes hundar kom till mig 6.30. Vi packade in allt i min bil och gav oss sen iväg.
Första anhalten var Bro. Där hade Anneli och Myrten ett viltspårprov inbokat 7.30.

Ska man på viltspårresa så passar det väl bra att starta med ett prov, eller hur?
Myrten var jätteduktig så resultatet blev 1:a med Hp!!

En stolt Myrten med en dovhjortsklöv i munnen.

Vi åkte sen vidare mot Funäsdalen där vi skulle åka in i Norge.
Jag älskar Dalarna och har inte varit där på 2 år så vi bestämde att åka den vägen på ditresan.

Vi gjorde många stopp på vägen för att rasta hundar, fika mm.
När vi kom till Mora åt vi lunch på Kinarestaurangen som är min favoritrestaurang där.

Mätta och belåtna for vi  vidare. Vi åkte en liten omväg över en by som heter Blyberg. Där är min pappa född. Jag har tillbringat mitt livs alla skollov där i vår stuga, och som vuxen även på semestrar först i stugan (som vi inte längre har kvar) och sen i många år med husvagn. Jag har kusiner och annan släkt där men vi stannade inte och hälsade på utan åkte bara "bysvängen" runt.

Sen åkte vi över Älvdalen. Jag stannade till och fotade Älvdalens kyrka där Billy och jag gifte oss för 19 år sedan.

Jag höll tummarna för att mitt älsklingskondis inte skulle vara nerlagt. Det var det inte så det blev ett besök där inne.
Jag köpte mina arrarakstoppar som jag älskar och även en potatisbakelse att ta med hem till Billy.

Som ni förstår så tog resan lång tid med så många stopp men vad gjorde det, ingenting!
Det blev inte så många stopp sen över Särna och Idre. Det var mest skog, skog och återigen skog. En fin natur att titta på men massor av mil som såg likadana ut.

Här är två bilder på en renhjord på svenska sidan.
Alla bilder på renarna är fotade av Anneli

Jag tycker det är så fint med alla små tjärnar som finns där uppe.

Så var vi då inne i Norge. Som ni ser så fick vi stanna till en stund för kossan tyckte
nog att hon bestämde över vägen och ville alltså inte flytta på sig i första taget.

En "Tindrafärgad" ko vid vägkanten. Det regnade massor under vägen när vi närmade oss Norge.
Därav fläcken på bilden.

En hel del lösgående får såg vi också.

Vi såg även många renar i Norge.

Efter 70 mil och 10 timmar så kom vi äntligen fram till Selbu där vi skulle bo och där samlingen för spårproven också skulle vara.

Varför åkte vi så långt för att gå prov, tänker nog en del av er.
Det beror på att vi på utställningen i Göteborg i januari lärde känna Wenche Randi Krogstad som är viltspårdomare.
Vi har haft en del mailkontakt sedan dess och tyckte att det skulle vara trevligt att träffa henne igen och då samtidigt gå spår genom den klubb, Selbu Trekk- och Brukshundsklubb, som hon tillhör.

Vi träffade Wenche och hennes man Stig redan på fredagskvällen. De var på plats när vi kom.
Vi bodde i varsitt rum med tillgång till gemensamt kök och sällskapsrum.
I samma lägenhet bodde också Tone och Kristian med sina 2 cockrar, Mia och den söta lilla orangevalpen Hayley.
Mia stod också inför championatet så det var spännande och roligt med 5 cockrar till start.

Det blev inte mycket sömn under natten av olika orsaker. Tindra hade svårt att koppla av.
Hon började löpa kvällen innan så hon var orolig och ville ut o kissa på natten.
Dessutom ÖSREGNADE det så då blev det ännu pirrigare inför spåren.

På lördagsmorgonen klev jag upp 6.30. Hundarna rastades, vi åt frukost och sen var det dags för samling 8.30.
Vi blev väl mottagna. Arrangörerna hade satt upp en svensk flagga för att vi var där.
Domarna presenterade sig och sen lottades spårordningen för förmiddagens deltagare. Vi fick då också veta vilken domare vi skulle få.
Tindra skulle dömas av Stig och Dharma av Wenche.

Vi fick också veta att det skulle bli svårspårat. Det har regnat mycket under en längre tid i trakten så myrarna var "dyngblöta".
Wenche berättade att där det inte varit bäckar förut var det det nu och där det varit bäckar förr var det nu floder :-))

Alla spår (33 st) låg efter en lång väg. Vi fick betala bomavgift för att köra in på den vägen. Jag har inte varit så mycket i Norge så det var nytt för mig.
Spåren var tydligt utmärkta efter vägen så vi åkte fram till Dharmas spår för att vänta på domaren som skulle döma en hund innan Dharma.

Inget är som väntans tider.....
Det var inte det skönaste vädret att vänta i, blåsigt kallt och regnskurar.
Vi hade i alla fall kaffetermos med oss så vi kunde värma oss lite inombords.

Efter en lång stund kom domaren Wenche och spårläggaren Nina.
Precis när dom gick ut på spåret började det regna IGEN. Jag satte mig i bilen och väntade.

Efter ca 20 min ser jag i backspegeln att de kommer.
Anneli var så glad för Dharma hade varit jätteduktig och klarat sitt 1:a pris!!
Det var jätteskoj! Nu hade vi 1 Norsk viltspårchampion i bilen i alla fall!!

Vi åkte sen tillbaka till spår nr 8 där Tindra skulle gå som 4:e hund för domaren Stig.
Tindra började jättebra. Fick svårt vid första vinkeln men redde ut det själv och spårade vidare.
Vid den oblodade vinkeln fick hon jobba och jobba men klarade tyvärr inte att komma vidare.
Domaren bröt efter 25 min då hon kommit alldeles för långt från spåret. Både domaren och spårläggaren tyckte att hon var duktig,
att hon verkligen jobbade och att det syntes att hon har en otrolig spårmotor.

Gissa om jag blev besviken!! Inte på Tindra men på situationen. Visst, jag vet att det inte är några maskiner vi har
 men jag TRODDE att Tindra skulle greja det eftersom hon har 31 ettor på raken. Men det blev helt enkelt för svårt för henne idag.
Lottningen för eftermiddagens hundar lottades innan jag kom tillbaka med Tindra så Anneli fick ta en lott åt mig.
Celine fick samma domare som Tindra och Myrten fick samma som Dharma.

Jag fick välja om jag ville starta som första eller tredje hund för den domaren. Jag tyckte det var lika bra att köra på på en gång innan jag satte mig ner och deppade ihop. Jag var ju ännu mer pirrig då kan jag säga eftersom Tindra "nollat". Jag ville ju så gärna att en av mina duktiga tjejer skulle få 1:a pris i alla fall.
Tyvärr så var Celine inte alls motiverad för uppgiften idag. Hon spårade ca 18 meter, sen tog hon en skogspromenad och tittade på oss precis som: Hänger ni med?
Jag startade om henne men det hjälpte inte ett dugg tyvärr. Domaren avbröt spåret efter 12 minuter för att Celine då var på väg ut från området.
Domaren Stig sa att vi hade maximal otur. Precis när Celine skulle börja spåra som kom världens störtskur. Den lilla doft som fanns försvann då neråt vilket gjorde att det blev ännu svårare. När vi kom till bilen slutade det regna och solen tittade fram en stund och vips, så åker doften uppåt igen.
Han sa också att om det var till någon tröst så gjorde jag inga fel i förandet av mina hundar i alla fall.
Ja visst är det bra, men å andra sidan så är det lättare att ändra på sig själv än att förstå varför det inte alltid funkar för hundarna.
Självklart blev jag glad för att han sa så i alla fall.

In med Celine i bilen och iväg till Myrtens spår som var i andra änden av den långa vägen.
Där fick vi också vänta en längre stund innan Wenche var klar med hunden före Myrten.

Vi stod och pratade med Tone och Kristian under tiden. Deras tik hade också nollat så nu var det vara "Myrtpyrt" som hade chansen kvar att få ett 1:a pris.

Vi stod så till så vi såg när dom kom ut på en myr där det var en vinkel mitt på myren. Det såg jättefint ut tyckte vi.
Sen gick spåret in i skogen så då kunde vi inte se mer.
Tyvärr blev det ingen 1:a för Myrten heller. Hon fick ett 2:a pris. När hon var 15 m från slutet tog hon en egen sväng som var för lång och sen kom hon bakvägen till klöven!
Mycket retfullt när det var så nära 1:a priset!

Det blev en lång dag för oss alla efter "spårvägen". När vi kom tillbaka till vår lägenhet så var både hundarna och vi ganska trötta och frusna och blöta.

Här borstar Anneli Dharma så att hon blir fin till ev fotografering.
Myrten myser i fåtöljen och hoppas att hon slipper borstas.

Det blev då dags för samling och prisutdelning. De tre domarna började bakifrån med resultaten.
Vi var nio stycken av 20 som nollade. Det kändes bra att det inte bara var mina hundar.
En av anledningarna till att det är många nollor i Norge TROR jag beror på att inte domaren sätter tillbaka hunden på spåret då den kommit för långt bort utan istället bryter.
I Sverige gör man ju så och då får hunden ett 2:a pris, får domaren sätta tillbaka hunden ytterligare en gång så blir det ett 3:e pris.

Ett ekipage fick en 3:a och Myrten var den enda som fick en 2:a.
Spänningen steg när domarna började räkna upp alla 1:or! För varje namn som lästes upp så ökade ju chansen för att Dharma skulle komma högt upp på listan.

Till slut var det bara tre st kvar som inte fått sina placeringar. Det låg två fina Hp-rosetter på bordet, skulle Dharma ha tur att få en av dom?
Den som blev 3:e provbäst lästes upp och det var INTE Dharma så nu var det ännu mer spännande.
Dharma blev provets 2:a bästa hund med Hp och blev norsk viltspårchampion, såååå roligt!!
Anneli fick motta tre fina rosetter Hp, 2:a provbäst och den fina norska championatsrosetten.
Hunden som vann har blivit provbäst 4 gånger av 6 möjliga i år och var Norges bästa hund på blodspår 2006.

Från vänster:
3:e bästa hund och norskt viltspårchampionat, hollandsk gjeterhund NUCh NV-04-05 NordV-06 Trontoppens Avita med matte Elin Setseng
domare Annar Saetnan
Provbäst Hp, springer spaniel NSVCh NMB-06 Kahill's Coco Chanel med matte Lise K Tromsdal
domare Stig Meier Berg
domare Wenche R Krogstad
2:a bästa hund, Hp, norskt viltspårchampionat SVCh Westerner Dragonfly med matte Anneli Sundkvist.

Tindra och Celine fick också pris. Jag fick gå fram och motta två stycken "Smultringar",
en munk som symboliserar nollan :-))
Tyvärr är det inget man kan hänga på väggen så hundarna fick smaska i sig dom.

Efter många timmar i bilen så var det skönt för hundarna att få springa av sig på golfbanan.

Jag tycker att det var mycket fint i Norge. Bl.a  tycker jag det är fint med dessa hus som ligger högt upp på bergssluttningarna.
De två hus som ni ser bakom hundarna tyckte jag var så fina.

Här har jag fotat närmare i morgondimman.

Innan vi åkte till Norge hade vi inte bestämt om vi skulle sova där även natten efter provet eller om vi skulle åka hem.
På fredagskvällen beslutade vi oss för att stanna kvar vilket var väldigt skönt!
Man var ganska trött och slut efter den långa dagen så det var härligt att slappa lite, äta god mat, ta ett glas vin och sen lägga sig.

På söndagsmorgonen packade vi ihop våra saker för hemfärd.
Innan vi åkte hem så visade Stig oss deras fina träningslokal som de har i källaren där de kan träna lydnad, ha ringträning mm.
Stig visade oss också hur deras träningsplattform fungerar. Det var mycket intressant. Den används för att träna hundarna i specialsök på olika ämnen.

Som minne av Selbu så fick vi två jaktkoppel var som Wenche gjort själv.

Stig bjöd oss på kaffe, äppelkaka och glass innan vi gav oss av på vår 70 mils resa hemåt.
De första 10 milen tog väldigt lång tid då vi stannade många gånger för att fota.

Snöklädda fjälltoppar.

Egentligen ingen märkvärdig bild men jag tyckte det var så fina färger.

Fåren var inte rädda av sig! Det låg några stycken på båda sidorna om bilen så vi behövde bara veva ner rutorna för att fota.

Vi åkte en annan väg hem för att få se lite annat. Hemresan gick över bl.a. Hede, Sveg, Ljusdal och Gävle.

Det tog 10 timmar att komma hem, precis samma som på ditresan.
Jag tycker att vi hade en jättetrevlig helg trots resultaten.
Fin natur, mycket att fota, trevliga människor mm.

Vi kommer att åka till Norge igen för att prova lyckan men när och var det får framtiden utvisa.

Ett stort tack till Wenche och Stig för att ni tog emot oss så bra, det var mycket trevligt att lära känna er mer än tidigare!
Ett stort tack också till Anneli för trevligt resesällskap!